Okej jag har inte skrivit på länge nu men anledning till varför jag började skriva var för att jag mådde dåligt och jag fortsatte skriva för jag fortfarande mådde dåligt men nu mår jag bra eller så har jag bara lärt mig att leva med allt men det känns inte ens jobbigt längre.. Visst så kan man må dåligt men det gör ju varenda människa någon gång ibland och det är inget fel med det. Jag tror att allt är så mycket lättare att acceptera när man tillåter sig själv att må dåligt när man mår dåligt och må bra när man mår bra.
Men i alla fall så har jag var på rutinkontroller som vanligt och senaste gången jag var där så såg allt bra ut!! Jippii.
När jag har ägglossning så får jag så sjukt ont i magen, på bägge siderna av livmodern och det tyckte jag var skumt eftersom jag bara har kvar min äggstock på den högra sidan men det var ingen fara eftersom jag har opererats så bildas det ärrvävnad och vissa delar av huden på insidan har växt ihop så det var normalt att få ont på bägge sidorna.
Jag var hos min andra läkare för någon vecka sen och då kom vi fram till att min waran behandling äntligen är slut om ungefär en månad, det sista vi ska göra är att göra magnetröntgen på kroppen och se så att allt skit är borta, hoppas hoppas hoppas!! Tog blodprov för några dagar sen för att se så mitt pk värde låg bra (2,3) och det gör det, inga förändringar.
Jag är i början av min behandling av att plocka ut ägg, frysa in osv.. Men allt pappersarbete tar så sjukt lång tid och handläggningstiderna är jätte långa men jag hoppas i alla fall att jag kan göra det så snart som möjligt så jag sen kan operera bort min andra äggstock så jag inte har några kvar och därför är det inte ens 15-30% chans att jag kan få tillbaka någon äcklig borderline tumör eller cancer.
Att leva med att kunna få tillbaka något som har kunnat göra/har gjort, så mycket skada tyckte jag i början var riktigt jobbigt, men som med allt annat man gör i livet så blir allt tillslut vardag hur konstigt och skumt det än är.
Tur att det finns psykologer, vänner, familj och läkare som gör allt så mycket enklare. Jag har nu också fått en kontakt person från södertälje sjukhus som jag ska träffa för första gången på torsdag nästa vecka, så får vi ser hur det går!
Puss, varje ögonblick räknas!
