Jag känner mig så arg, hela tiden utan att veta varför. Ibland kan jag bli så arg så jag vet inte vad jag ska göra, att ligga under täcket i ett kolsvart rum och kolla på bra serier fungerar inte ens längre som det brukar göra. Varför blir jag arg? Har jag inte bearbetat det som har hänt eller? Är det när allt flyter på som vanligt och livet känns normalt som alla jobbiga tankar kommer upp om vad som har hänt och vad jag fortfarande ska gå igenom. Mina drömmar tar också på krafterna, brukar drömma om att jag vaknar under narkosen och jag ser hur läkarna skär i mig och bloder bara rinner, att jag ser hur hela mitt sår på magen öppnas upp och tarmarna bara hänger ut. Att jag får ett återfall och det finns ingenting som kan hjälpa mig att bli frisk, att jag springer runt på sjukhuset och kastar nektariner på sjuksköterskorna, jag drömmer om hur jag vill att min begravning ska vara, hur mina föräldrar och min bror kommer sitta vid min gravsten. Fyfan, att jag ens skriver det här får mig att må illa. Hur kan man drömma sånt här, skäms nästan för att skriva det... Men om någon har något tips om hur man bota ilska så är får ni jätte gärna skriva till mig! Kramis
Galen människa i rullstol ;)
