En krigares själ

Att planera något för framtiden är nog något varje människa försöker sig på att göra. Planera var något jag också gjorde för 1 år och 3 månader sen, att störa på hinder var något jag räknade med men inte på de sätten som jag har upplevt dem under de senaste 455 dagarna.
Livet var enkelt och jag var ingen orolig person, idag så räknar jag med det jag har gått igenom i allt jag gör. Får jag ont så är det en tumör, är det någon förändring på ultraljud så är det cancer.

Idag så vet jag mycket mer än det jag visste då, vi alla är dödliga och en dag kommer tillslut att vara den sista.

Människor som säger att livet kan förändras på en sekund har jag alltid tyckt låtit som en klysche och det är inte förens man själv har fått uppleva det som man får en inblick hur det egentligen är. Och nu kan jag hålla med om det. Det är inte längre ord utan en mening som fått en betydelse för mig.

 

Att leva i nuet tror jag nog alltid att jag har gjort, men det är nu som jag har förstått att det har hjälpt mig genom denna resa. Planera för framtiden var något jag gjorde för 455 dagar men det är svårt att planera när man inte har rätten att bestämma över vad som händer i ens egna kropp. Just nu har jag bara här och nu.

 

När jag valde att börja skriva om vad som händer och som har hänt trodde jag aldrig att det fanns så många människor med så mycket kärlek att ge. När ens egna liv blir satt på prov och att inte veta hur lång livstiden är så vågar okända och kända människor visa värme och mod. Att veta att det finns människor som man aldrig har träffat bryr sig om vad som händer med mig ger mig otroligt mycket enegi att klara av allt som jag har framför mig. När jag är trött, orolig och ledsen så tänker jag på allt jag fått av er och då blir det lite enklar att veta att man snart ska åka iväg till sjukhuset igen.

 

Jag skulle välja allt detta igen för nu vet jag hur mycket jag klarar av men att vara odödlig är något som ingen är.