Vem kunde tro att den här bloggen skulle kunna handla om något annat än mina deprimerade tankar om när jag var sjuk och efteråt. Kollade igenom alla inlägg och blev deprimerad av att allt jag skrev så nu är det på tiden att börja skriva om något annat, mycket roligare.. Har en mycket bra ide och tänkte länge innan om jag skulle skriva om den här men hur som helst så tar bloggen en ny riktigt och det kommer handla om min volontärresa till Ghana!
Har alltid, alltid ända sen jag kan minnas velat volontärjobba och jag vet inte riktigt vart ifrån jag har fått det. Kanske är det en mänsklig instinkt att hjälpa andra eller bara känslan att få göra någon nytta, tycker alla här på jorden ska få en fair chance i livet. Har också så länge jag kan minnas älskat barn, skulle aldrig kunna tänka mig att leva ett liv utan barn i min närhet, helst andras barn och inte egna, just därför passar det utmärkt för mig att jobba som förskollärare, krävs dock en lång utbildning som jag för övrigt sökt in till våren. Håller tummar och tår!
Tur som jag haft har jag fått chansen att jobba som barnskötare och det har jag gjort sedan 2012 både i Norge och Sverige.
Okej, tillbaka till Ghana! Jag åker den 18 oktober och stannar till den 14 december, två månader med andra ord.. Är väldigt stolt att jag tog modet till mig att boka den här resan eftersom jag annars skulle tjata sönder alla människor i min närhet om jag inte hade gjort det.
Lite snabb info då, jag åker genom Volontärresor.se som har funnits i över 10 år och har över 90 projekt i 26 länder. Liten reklam style på den meningen men eftersom jag är så nöjd med valet av organisation så gör det ingenting. Väl på plats i Ghana så har dom sin samarbetspartner experienceit som hjälper till med allt medan man är där nere.
Eftersom jag älskar barn så kanske ni redan har räknat ut att jag ska jobba på ett barnhem, barnhemmet heter Suluya child care home och där bor det 33 barn mellan 3-8 år. För att komma till det här barnhemmet så måste jag ju självklart åka flyg ner till Accra (huvudstaden) och sedan sitta på en buss 12 timmar upp till norra Ghana.
Jag kommer att bo i en värdfamilj på 6 personer, utan dusch och inget internet. Låter mycket för världen nu men är väl sedan en skitsak när man väl kommer dit.
För att komma till barnhemmet från där jag bor så tar det ungefär 40 min med cykel, så man kommer få sig en rejäl dos med motion, ovant för en som aldrig går mer än 10 steg men mer än gärna cyklar fram och tillbaka till jobbet här hemma i sverige.
Det här var väl lite information för dom som vill läsa det, är väldigt många som frågar så känns nu i efterhand bra att jag skrev ner lite.. Både för mig själv och för andra. Men tror mest att det här kommer vara en blogg för min egna skull, för att komma ihåg allt och för att aldrig glömma bort!
Måste bara skriva ett stort TACK till alla som har hjälpt till med kläder, leksaker, gosedjur, tandborstar, tandkräm, plåster, duschtvål, läsglasögon, pengar, böcker, målarböcker, ritpapper, linjaler, suddgummi, pennvässare, kritor, pennor, blyertspennor, bläckpennor, våtservetter, såpbubblo, saxar osv. Kan nog hålla på hur länge som helst.
Jag vill minnas allt och aldrig glömma som sagt så här kommer namnen på hjältarna, Cajsa, Kajsa, Lillian, Nicolene, Pia, Sebastian, Maria, Åsa, Irene, Mamma, Pappa, Malin, Pernilla, Anna, Gabriella, Paula, Dennis, Jeanette, Reya, Jenna, Nicole, Elin, Lina och Anita. Det fanns även många fler som ville skänka grejer men inte kunde pga platsbrist. Era hjärtan är av guld och ni fick mig att tro på mänskligheten igen.
Min tillgång till internet kommer vara väldigt begränsad i Ghana så jag vet inte om jag kommer uppdatera så mycket här på bloggen medan jag är där men eftersom jag kommer skriva en dagbok, inte i digitalt format så kommer jag skriva in det här när jag kan och har tid. Uppdateringen blir lättare på instagram och där heter jag Tiniseeen.
Tills nästa gång, KRAM på er alla.
